Varför ska allt sabbas när man väl har gett sig själv lite förhoppningar?.. Jag har verkligen börjat tröttna på detta rejält. Varför ser inte alla "homosexualietet" på samma sätt bara. Varför kan omvärlden acceptera krig men inte min läggning?
Jag är trött på att leva mellan 4 väggar, snart sprängs en av väggarna eller så ruttnar jag och dör mellan dessa 4 väggar. Hjälp mig? Tips?
Ville bara varna alla om att det är jätte halt där ute. Vägarna har blivit till is. Har själv varit nära på att ramla 2-3 gånger men klarade mig utmärkt vid alla tillfällen.
Okej.. Nu kanske jag är dubbelmoralisk här men jag vill faktiskt resa bort. Så långt som möjligt. Ingen anledning direkt men vill bara komma bort helt själv. Till någon stad där jag kan få vara mig själv helt ensam.
Bara gå runt och utforska någon billig-stad. Inte för värmen utan bara känslomässigt och utforskning :) något ställe som du vill rekommendera?
Du på soffan, ute på klubben och ni som "sover" :P
Vet du hur en död-fisk ser ut? För er som inte vet så googla det. Ni kanske hittar bild på mig där hehe. Känner mig faktiskt som en döende-fisk :P (varför fisk) 😁
Skulle med nöje säga att jag tillhör kategorin "sover" just nu.
Inte nog med det så har jag faktiskt sovit borta halva dagen..
Ähh, ögonen slocknar. Snart kanske jag tom drömmer om mitt drömm-liv.
Har funderat lite smått nu under kvällen och vill gärna dela med mig mina tankar.
Kan någon förklara för mig hur det är att vara "kär" eller rättare sagt få kärlek. Känslan av det hela. Hehe jag har faktiskt glömt hur det känns och är :/
Som jag tidigare skrivit så är jag singel sedan 2008 isch.
Man vill ju återuppleva det med rätt person igen. Får väl vänta..
Ibland känns det som att man behöver vara någon annan för att lyckas med vissa saker. Varför ska det behöva vara så? Jag brukar oftast höra från andra att man ska vara sig själv för att lyckas med livet.. Nej! Det är fel enligt mina åsikter. Man ska vara någon annan för att lyckas med vissa "hinder". Har jag fel nu?
Kommentera gärna, vill veta om vi tänker på samma sätt?
Det nya året känns rätt bra, har fått ett bra start på det iallafall. Känns som att allt kommer gå bra. Nya dörrar kommer att öppnas för nya möjligheter och känslor.
Jag har nya mål nu under år 2015. Vill gärna hålla det för mig själv än så länge men jag har iallafall kommit vidare med att jag känner mig ensam. I dont care! Det kommer när det kommer liksom. Däremot kommer jag att fortsätta att lida med tanke på att jag fortfarande är i garderoben. Har inte kommit ut som homosexuell än, varken för mina föräldrar eller för mina vänner.
Det har varit lite misstankar hit och dit men jag har alltid lyckats komma undan det hela.
"Tillbaka".. inte jag, utan har hamnat i mina perioder då jag inte kan finna mig en vän som jag kan prata med. Ingen! Med andra ord, mina dåliga perioder är tillbaka.
Finns det inte någon i denna helskotta värld som kan förstå mig? Varför måste man må dåligt för att må bra? Det har hänt så mycket på sistone. Jag vet bara inte hur och till vem jag ska förklara.. det slutar ändå med att ingen förstår vad jag försöker meddela med mina känslor.
Jag vet inte hur jag mår just nu, allt är kalabaliiiik med andra ord kaos.. dock inte något negativt :/ Jag har känt mig lite upp och ner på sistone, vet inte vad jag ska gå efter.. magkänslan eller bara hursom?
Jag börjar komma tillbaka till perioden då jag mår sämst, då jag har en klump i magen och inte vet vad jag ska göraaaa.. allt bara stannar till. Känns ibland att jag förlorat någon nära men det är mig själv jag håller på att förlora, jag måste ännu engång kämpa för att hålla mig kvar i form och leva för den jag är. Jobbigt situation...
Det kanske inte syns ytterst men innerst inne så känner jag precis såhär och det vill jag inte. Jag börjar bli gammal allt för ofta pga all stress.. inte bra!! Hur ska jag ta mig tillväga?
Jag kanske behöver lite kärlek eller kan jag ha fel? Längtar till dagen då jag mår bäst och blir accepterad för den jag är... Måste det var såhär svårt att vara homosexuell och muslim samtidigt???
kommentera gärna och skriv hur du tänker kring detta, det kanske kan hjälpa mig ur denna situation....
Snart såå.. snart lämnar jag Sverige bakom mig och kommer att befinna mig utomlands i 1 månad. Såå långt bort från all problem. Ska bli så skönt! :)
Men samtidigt så har jag egentligen ett liten problem. Jag fick förfrågan om jag ville gifta mig med en kille som jag lär känna sist jag var på semester.
Han nästan frågade rakt av: vill du gifta dig med mig?
Jag fick frågetecken i huvudet.. det vart helt stilla i mitt huvud. Visste absolut inte vad jag skulle ge för svar på hans fråga. Om man ska tänka nogrannt igenom hela processen så låter det egentligen jättelöjlig. Vi hade knappt umgåtts i 1 månad och pratat så sällan på telefon och ändå friade han typ till mig.
Om jag själv fick välja så skulle jag personligen aldrig fria till någon som jag känt i knappt 1 månad. Men självklart ville man nästan tacka ja pga all stress man har här hemma för att skippa problem när man kommit ut som homosexuell muslim. Jag hade bara lust att rymma med honom. Men som sagt, nej tack!
Jag älskar min familj, skulle aldrig kunna såra de egentligen men om man måste så måste man för sin egens skull.
Sömnproblem!!!.. eller rättare sagt problem överhuvudtaget. Samma rutiner var enda jävla dag.
När jag går och lägger mig som tidigast så har jag ändå kvar mina problem som jag får med mig till sängen. Är inte detta sjukt? Finns dagar då jag lägger mig 21.00 men somnar vid 04.00.... Vad kan det bero på?
Jag tror att jag tar med mig mina problem till sängen, det är inte vilka problem som helst utan mitt problem att vara homosexuell.
Jag kan ligga i min säng och tänka i timmar då jag börjar bli gammal snart. Tankarna kommer/startas varjegång jag lagt mig. Kan en människa i 365 dagar ligga och tänka på hur han ska lösa det med världen om hans läggning som muslim?.. jo jag kan det.
Här kommer skrivas mest om mina känslor kring detta med att vara homosexuell och muslim på en och samma gång. Hur mitt liv ser ut och hur jag påverkas av detta och även lite om min vardag :)